Bakslag

Blä.

Testade att springa lite i tisdags, när Arvid brottades. Tre hyfsat lugna kilometrar (det var inte helt lätt att hålla lugn fart, benen ville ha fart!) Asfalt kändes hemskt, grus bättre men inte bra. Så här i efterhand borde jag nog tagit mer gåpauser, kanske inte sprungit alls för jag var inte 100% smärtfri innan passet. Dagarna efter har foten känts sämre igen. Så jag har googlat mer, testat att massera foten och vaden, båda har känts lite knutiga.

Så idag ringde jag naprapaten, hade tur och fick en återbudstid. Fick massage, stötvågsbehandling och totalt löpförbud tills vidare. Prognos: förhoppningsvis bra om 2-3 månader. Blä. Deppig är bara förnamnet 😦 Hon misstänkte att det helt enkelt är en gradvis överbelastning som till slut blivit för mycket. Kanske utlöst av de nya skorna, kanske var intervallpasset det sista halmstrået, kanske av inget särskilt.

Ordinationen är massvis med stretch av vaden (hon gapskrattade när hon såg hur lite jag kunde böja knäna innan hälarna vill lämna golvet), skrynkla handduk med fötterna, alternativ träning. Absolut ingen löpning, inte ens promenader. Två behandlingar till med en veckas mellanrum, till att börja med. Får väl se vad jag har råd med, tror inte att högkostnadsskyddet gäller här. Borde kolla upp det.

Jag skulle ju börja maratonträningen på söndag, springa halvmara om 10 veckor. Nu blir det vattenlöpning, simning och styrketräning istället. Kanske försöka gå ner de där fem kilona för att minska belastningen på fötterna.

Just nu har jag jäkligt svårt att tänka positivt… Fan!

Nu sätter jag mig och designar en sjal istället! Skuggstickning, ska hålla kurs i vår.

I dag har jag sprungit!

Woohoo! Äntligen!

Jag har pysslat om foten hela veckan, den har fått Voltarengel och styrkeövningar, jag har gått i de mjukaste, snällaste skor jag har kunnat hitta och sparkat av mig skorna på jobbet. I morse kändes foten bra när jag gick upp! Fortfarande bra efter frukost, nån liten känning men inte ont. Så jag letade rätt på ett par gamla skor som funkat bra innan och stack ut en liten försiktig runda. Promenerade 5 minuter och sen satte jag klockan att pipa varje minut och sprang några minuter (oftast två, ibland tre eller en) och gick en minut. Mycket lugnt tempo, strax under 7 min/km. Fem minuters gång på slutet gav totalt 35 minuter och 4,2 km. Och foten kändes helt ok hela tiden, yes! Lite irriterad kanske. Lite magövningar, armhävningar och stretch när jag kom hem. Sen isade jag rejält och kladdade på mer Voltarengel när den kommit upp i temperatur igen. Hoppas, hoppas, hoppas att det blir bra nu!

Sen stack jag till sportaffären och försökte lämna tillbaka skorna som jag tror har orsakat eländet, de har nämligen gått sönder också, efter bara ca tre mil, morr, så jag hade en giltig anledning. De ville dock inte ta dem utan att ha pratat med skotillverkaren först så vi får väl se hur det går. Håller tummarna, annars är det 1300 kr i sjön. Inte en chans att jag vågar springa med dem nu. Hade dem på mig på jobbet häromdagen och fick ont i foten bara av att gå med dem. Tar de inte tillbaka skorna får jag väl försöka sälja dem.

Frustration

Jag har äntligen fått träna idag!

Har haft ont i foten sen ett par dagar efter jul så jag har varit duktig och förståndig (och frustrerad!!!) och inte sprungit alls. Gått en liten ynka promenad bara. Googlat på fotskador. Hälsporre kanske? Gjort rehab-övningar, tåhävningar, skrynklat handduk med tårna. Köpt två par nya löparskor (på rea) Dottern har köpt löparskor (inte på rea)

Kört Rundays julutmaning 🙂

Men idag! Idag har jag tränat! Vattenlöpning… och lite simning på det. Var iväg på simhallen med Jaana och Lotta som driver Löparglädje och körde diverse intervaller vattenlöpning i en timme ungefär. Sen fick jag lite crawltips av Jaana. Så nu vet jag åtminstone i teorin hur jag ska tänka i armtagen, andas, sparka. Ska bara öva också så ska det nog bli bra. Funderar dock starkt på att skaffa en näsklämma först. Attans vad mycket vatten man får i näsan när man försöker crawla! Och så simmade jag 250 eller var det 300 m bröstsim också. Sen kändes det ok att sitta still och sticka resten av dagen.

Hoppas bara fotuslingen blir bra snart. Jag ska ju springa halvmara om mindre än tre månader!

Blås Sven, blås!

Usch för stormvindar!

Jag skulle hållt kurs i krokning i går (hos Tant Thea) men vi fick ställa in den på grund av vädret. Trist, men det var nog rätt beslut, klass 2-varningen blev uppgraderad till klass 3. Nytt försök om två veckor. Enda dagen alla kunde är en onsdag, så jag missar ett pass med Löparglädje 😦

Vi har ett husbygge tvärs över gatan, och de har byggt ett gigantiskt tält över alltihopa för att skydda mot väder och vind. De smattrande linorna och sönderblåsande presenningarna har låtit värre än stormen i natt! Vårt sovrum på tredje våningen är inte heller jättekul att vara i när det blåser så kraftigt, brr.

Det är väldigt tyst och stillsamt på jobbet idag, många har stannat hemma pga att tågen inte går. Det lilla konsultbolaget jag jobbar på ska ha julfest ikväll, alla sju, men jag vill egentligen bara hem och krypa upp i en soffa med min stickning och en filt. Ska ta mig en sväng till Tant Thea innan festandet. Det dök upp så himla fina vantar på Ravelry som jag Måste Sticka Bums!

11213694164_15a30e4648_n

Mönstret heter Warmer on the Inside, bara en sån sak 🙂

Vart tog helgen vägen?

Från fredag eftermiddag till söndag kväll på två blink, typ. Fick in två löppass, bröd- och pajbakning och lite stickning i alla fall. Och 50-årsjubileumsavsnittet av Doctor Who! Återbesök av min favoritdoktor, nr 10, David Tennant 🙂 Så nu ser jag bara fram emot nästa Hobbit-film, julavsnittet av Doctor Who, och nästa säsong av Sherlock. Med mera…

Sprang 7,5 km i fredags, hyfsat lugnt tempo, 6:50 min/km. Fartvidunder är jag inte, men min prio just nu är sträckan. När jag fixar maratondistansen kan jag börja jobba på farten. I går blev det lite mer fart ändå. Körde ett pass med Löparglädjes grundträningsgrupp. Distanspass med lite ruscher och löpteknik. Drygt 8 km lite snabbare än vad jag hade kört på egen hand. Efter 7 km var jag helt slut… Det kändes ändå som ett bra pass, och det är alltid trevligt att springa med andra, snacka lite och sådär. I efterhand kanske jag inte borde sprungit alls, det lilla killet i halsen utvecklade sig till ett stort ont efteråt:-( Mår inte helt på topp idag. Hoppas verkligen jag piggnar till tills på onsdag, för då ska Löparglädje köra stadsorientering och min 12-åring vill följa med och sånt måste uppmuntras!

Tröjärm

På stickningsfronten har jag en enkel strumpa som busstickning, en evighetslång rundstickad randig halsduk som TV-stickning, en flerfärgsstickad kofta till dottern som rolig stickning. Plus lite annat smått och gott…

Hello World

Stick och spring. Stickning och löpning. Stillasittande och rörligt. Kreativt och aktivt. Mitt liv förutom jobbet (stillasittande) och familjen.

Stickningen har jag haft hela livet. Har inget minne av att lära mig sticka, antar att det var mamma som lärde mig, jag var nog runt sju. Har alltid haft en stickning på gång sen dess. OK, de senaste 7-8 åren betydligt mer än en, efter att jag upptäckte stickning på internet! Stickbloggar och inspiration och stickmönster på engelska och garner som absolut inte fanns på 80-talet, och sen kom Ravelry och då var det verkligen kört. Nu stickar jag varje dag, mycket, på bussen, framför tv:n, på stickcafé. På ett stickcafé för några år sen fick jag reda på att det skulle öppna en ny modern garnaffär i stan, utan akryl, och med annat än (i mitt tycke) tråkiga Drops-garner. Sånt måste ju uppmuntras, jag anmälde mig direkt som intresserad av att hålla kurser. Så sen dess håller jag stickkurser hos Tant Thea.  Jag har aldrig haft vett att förstå att någon skulle vara svårt. Jag stickade intarsia på 80-talet, flerfärgsstickade norsktröjor som klipptes upp vid monteringen på 90-talet, flätor, spets, tröjor, sjalar, vantar, strumpor, you name it. Jag stickar mest efter andras beskrivningar för det finns så mycket fantastiskt fina mönster! Fast ibland gör det inte det, eller så behöver jag nåt särskilt till en kurs, så då designar jag själv. Jag är en boknörd av stora mått så hyllan är full av stickböcker att utgå ifrån.

Löpningen har jag bara hållt på med några år. Har väl alltid haft i bakhuvudet att löpning är bra träning, men det är ju så tråkigt! Jag försökte komma igång vid flera tillfällen men det blev bara ett par pass innan jag tröttnade. För två år sen blev det annorlunda! Jag hittade ett mycket basic träningsprogram på nätet, Couch 2 5k. Från soffan till att kunna springa 5 km (eller 30 minuter) i sträck på 9 veckor. Det börjar med intervaller på 1 minuter spring med 1,5 minuter gång mellan. Mjukstart, det gick ju bra! Sen rullade det på och jag kom upp i 5 km så småningom. Fast där tog det stopp, jag kom inte längre. Uppehåll pga förkylning, ont om tid. Ingen klar plan = bara ströpass som inte gav så mycket. Jag sprang dock genom hela förra vintern med -10 grader och en massa snö. Man känner sig väldigt duktig när man kommer hem då 🙂 Hoppade på ett träna-med-dina-barn-program i våras och sprang korta Springtime med min äldste son (11 år då) i början av maj. Det var jättekul! Pinnade på rätt bra, gick lite då och då, kom in på ca 34 minuter. Sonen orkade inte vänta på långsamma mamma, han sprang i förväg som ett jehu. Strax efter loppet fick jag reda på att en bekant skulle starta en ny gratis löpargrupp jättenära oss, Löparglädje. Kanon! Första gången var vi kanske 15 pers, det regnade småspik, men det var så kul att springa med andra. Trevliga människor, allt positivt man kan tänka sig 🙂 Så jag har varit med nästan varenda gång sen dess. Jag fick också ett personligt träningsprogram för att kunna springa 10 km. Mitt nuvarande delmål är halvmaradistansen. Nånstans på vägen anmälde jag mig nämligen till Helsingborgs Marathon (september 2014), och till Berlin Halvmarathon (mars 2014). Så träningsmotivationen är fixad för ett bra tag framåt…

Långt och snackigt blev det, vi hörs!